Efter att monterat den nya Auopiloten och den nya VHF:en så var det dags att lämna Cascais. Tiden går fort och det hade hunnit att gå 13 nätter från det vi ankom. Nu känns det skönt att komma ut på havet igen, hissade seglen och satte kurs mot Sines. Där hade vi några nätter för på både Stig och jag åkte på en riktig förkylning så vi sov bort några dagar där. Sines var ingen speciell stad så vi seglar vidare när vi känner att vi att krafterna i kroppen är tillbaka. Glider in i en aknarställe i en hamn i Sagres sent på kvällen och det helt becksvart. Vi kastar ankare och går och sover. På morgonen så mötes vi av en otroligt vacker vik som även är en hamn där båtarna ligger på boj. Vi tar dingen in till land och går en promenad. Vi bestämmer ganska snabbt att här ska vi stanna någon mer dag för att upptäcka mer. Stan är en liten mysig stad med mycket surfare. Följande dagar så gör vi små strandhugg och promenerar runt. Vi går till den första stranden, den sydligaste spetsen på Portugal, och upptäcker att det ligger säkert 50 -60 surfare i vattnet och väntar på vågor, och vi får höra senare att detta är ett av surfarnas paradis. Fortsätter ut till Farol do Cabo de São Vicente – St. Vincent Cape lighthouse som ligger i utkanten av en gammal borg.

På väg hem till båten så stannar vi på en lokal pub och tar en portugisiskt öl ”Sagres”. Den äldre damen i puben pratar inte mycket engelska men jag lyckas att göra mig förstod och frågar om ölet Sagres kommer härifrån orten Sagres. Men hon bara skrattar och skakar på huvudet och säger no no. Så ölens namn har inget med staden Sagres att göra… 🙂

Lämnade ankarviken I Sages halv 9 och seglade 87 sjömil till Cadiz och kastade ankare halv 1 på natten vid den nya bron som inte fanns med på Garmin plottern. Tar dingen in och strosar omkring inne i Cadiz som ska vara världens äldsta hamnstad med anor från 1100 talet. Cadiz gamla statsdel myllrar av trånga gamla gränder små torg och många små fina parker.

Strandpromenaden är den finaste jag har sett i mitt liv. Inför natten så seglar vi ner ett par timmar och går i en flod där det ska finnas en marina med bojar som man ska kunna ankra straxt ovanför. Vi kommer när det är helt svart och lyckas att navigera oss mellan 100 tals båtar som ligger på boj och hittar ett ställe där vi kan kasta ankare.

Dagen efter så ska vi göra en kortare seglats och komma in i en ankarvik i Tarifa. Men inga väderprognoser stämmer. Istället för medvind så får vi motvind, motströms, och 2-3 meter vågor emot oss på eftermiddagen. Den sköna seglingen omvandlas till en jobbig tag på sjön. När vi svänger in till Tarifa mot Medelhavet så blåser det 16-18 m/s rakt in i viken. Detta känns inge bra. Tar beslutet att fortsätta till Gibraltar istället. Nu är vi in i sundet mellan Atlanten och Medelhavet. På grund av de starka ostliga vindar så driver det på strömmen ut ur Medelhavet som möter strömmarna ifrån Atlanten som kommer från andra hållet så kokar det i vatten, det är ett vitt skum överallt och vi går med full maskin men gör bara 0,5 – 1 knops fart. Efter en 20 – 30 minuter så lugnar sig vattnet och vår fart ökar till hela 2-3 knop. Klockan 3 på natten når vi viken bredvid marinen i Gibraltar så vi kan kasta ankare och sova.